Om att strukturera upp sina skräckberättelser

•januari 13, 2021 • Kommentera

Jag är i grunden en rätt ostrukturerad figur. Vilket många jag känner nuförtiden skulle finna mycket förvirrande. Det beror på att jag successivt lärt mig vikten av att strukturera upp min skit. Vilket börjat med andra delar av mitt liv, där jag noterade att det blev lättare om jag började strukturera och organisera allting. Det minskade tidstjuvarna.

Av någon anledning så såg jag inga paralleller till mitt skrivande, utan fortsatte som jag alltid gjort, med en enkel wordfil och en massa notepads utspridda överallt. Tills jag under senaste året prövat lite olika metoder för att organisera mig.

Det började med att jag googlade efter något program som skulle kunna hjälpa mig få struktur på mina skräckberättelser, men jag kände mig osäker på vad som var bra, och dessutom kostade de flesta av programmen pengar. Jag var inte supertaggad på att köpa någonting innan jag prövat det, och jag hade heller ingen lust att spendera min fritid med att testa olika program.

Men när jag googlade så hittade jag en bokblogg där det var någon som hade ett mappsystem med olika wordfiler i en enkel struktur. Både gratis och enkelt! Ja tack! Så jag prövade det. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad bloggen hette, och jag gjorde lite egna ändringar för att det skulle passa mig, men systemet funkade rätt bra, tycker jag, så här i efterhand.

Viktigaste skillnaden var att skriva berättelsen i olika wordfiler, inte en enda lång klump, som jag brukat. Det gjorde det lättare att ändra, flytta runt, etc.

Jag gjorde också en visuell tidslinje, och som en storyboard i powerpoint, där varje kapitel var kort sammanfattat. Det gjorde att jag lätt kunde hitta vart allt var och vad som faktiskt stod där. Top notch!

Sen hade jag lite biografidokument och sånt, så jag bättre höll koll på fakta från boken.

Det underlättade faktiskt och jag tycker det är lättare att komma tillbaka och skriva, men också framförallt att redigera, vilket jag alltid tyckt varit segt. Därav vikten med att alltid strukturera upp sin skräck! Vad är läskigare än lite organiserad struktur?

2020 – en kort sammanfattning

•januari 1, 2021 • Kommentera

Det som varit bäst:
Jag har skrivit på olika kontrakt som kanske leder till bra grejer 2021.

Det som varit sämst:
Corona, så klart.

Intressanta händelser under 2020:
Älgvandringen som livesändes på teve var grym. Jag var med och lyckades genomföra NaNoWriMo. Jag fick tillbaka mitt lässug, vilket var trevligt. Jag var och åkte på vildmarksvägen i Jämtland/Västerbotten. Jag har ordnat för en ny lägenhet i början av nästa år, en ny arbetsplats och en massa annat nytt. Förhoppningsvis blir det en nytändning.

Bästa nya låten som jag hörde:
Immortal – Tyrants. / Kampfar – Huldreland (Immortal är ruskigt bra liveband, med grym energi. Tyrants var en brutal låt som jag såg en liveinspelning av. Jag hörde Kampfars låt Huldreland för första gången också. De gör alltid bra grejer, även denna gång.)

Bästa nya boken som jag läste:
Joe Abercrombie – A Little Hatred / The trouble with peace. (Inte helt otippat. Abercrombies böcker är alltid bra. Det är få böcker som får mig att vilja vända på bladen mer än hans vuxenböcker. De var ruskigt bra, båda två. Kan knappt vänta på del 3.)

Bästa nya filmen som jag såg:
Into the Spider verse (Råkade snubbla in på den i på Netflix. Den var riktigt rolig. Jag skrattade högt många gånger, vilket jag inte brukar göra med filmer.)

Bästa nya spelet som jag spelat:
Terminator: Resistance. (Det här var en överraskning för mig. Hade aldrig hört talas om att ett sånt här spel var på g. Att den dessutom knöt an till de gamla filmerna var ännu mer överraskande. Stämningen är otroligt bra. Världen otroligt välbyggd och handlingen tight. Lätt årets bästa spel. Det hade liknande spelmekanik som Fallout-spelen, fast mycket kortare, vilket jag bara ser som positivt.)

Böcker jag läst (som jag minns):
Terry Pratchett: Hogfather.
Jonathan French: The True Bastards.
Clive Barker: Cabal.
Joe Abercrombie: A Little Hatred, The Trouble with Peace.
Terry Brooks: Sword of Shannara.
Niklas Natt och Dag: 1793.
Scott Lynch: The Lies of Locke Lamora.
Nicholas Eames: Kings of the Wyld.
Natsuo Kirino: Real World.
K.J. Parker: Sixteen ways to defend a walled city.
Charles Stross: The Nightmare Stacks.
Robert Harris: Imperium.
Simon Scarrow: Druiderna.
Jim C. Hines: Terminal Alliance.

Spel jag klarat av:
Shannara (igen)
Unavowed
Might and magic 7
Terminator: Resistance
Toymaker – Prologue (igen)
Shadow Tactics
Desperados 3
Baldur’s Gate – Enhanced edition (igen)
Planescape Torment – Enhanced edition
There is no game: Wrong dimension

Vad jag själv producerat 2020:
1 stycke fantasy – 50 sidor.
1 stycke skräck – 170 sidor.
1 stycke skräcknovell.
1 stycke skräcknovell.
1 stycke skräcknovell.
1 stycke fantasynovell.

Gott nytt skräckår! Hej då 2020!

•december 31, 2020 • Kommentera

Det här året har verkligen varit ett riktigt skräckår, med konstant paranoia krypande i bakhuvudet och en smitta som hållit världen fångad. Det hade kunnat bli en bra bok. Kanske. Lite långtradig och en aning för vemodig kanske. Folk brukar inte gilla pessimistiska böcker. De är väl för verkliga, antar jag.

2021 kommer med största sannolikhet fortsätta på samma tema. Ändå. Det är skönt att säga hej då till det här året. Jag tar med mig en massa lärdomar och börjar nästa med ett nytt blad.

Det känns bra.

Gott nytt skräckår! Hoppas uppföljaren är lika dålig som skräckfilmsuppföljare brukar vara.

Ett mentalt bokslut

•december 29, 2020 • Kommentera

Jag fick ett tips av en kollega om att göra bokslut för året. Efter året som varit så tänkte jag att det kan väl egentligen inte skada, egentligen? Jag är beredd att pröva det mesta en gång, nuförtiden.

Det var… intressant. Även om det tog några timmar att göra.

Jag fick rita upp en tidslinje över året och allting som hänt, eller i alla fall det av vikt. Till hjälp hade jag mobilen, gamla bilder, en pseudodagbok som jag skriver i ibland, och annat som kunde hjälpa. Det som var bäst för mig var att få en mer representativ bild över vad jag faktiskt gjort med året, hur mycket jag producerat, när jag känt mig oproduktiv.

Jag hann med en hel del bra grejer under 2020 ändå, bland annat NaNoWriMo, som jag är rätt stolt över att jag klarade, även om det mesta överskuggas av Corona. Så är det ibland. Mycket i livet blir inte som man tänker sig. Det är svårt att göra så mycket mer än att acceptera det.

Bokslutet avslutades med att lägga upp planer för nästa år. Jag var rätt snäll mot mig själv, men kände väl att jag förtjänade det. Inga stora grejer, försöka skriva lite mer och ha energi över till min fritidssysslor. Det tror jag att jag behöver 2021.

Här är metoden som jag fick länkad till mig av min kollega.

God skräckjul!

•december 24, 2020 • Kommentera

Nu är det väl ändå jul, skulle man väl kunna säga?

Jag älskar fan julen. Det finns ingen annan högtid som får mig att gå igång så mycket som julen. Det finns heller ingen annan högtid som provocerar folk så mycket. Vilket är trist, men jag har full förståelse för det, många har pissiga jular. Själv gör jag vad jag vill med julen och jag väljer att göra någonting bra med den, för min egen skull, ingen annans.

Det rockar.

Mina traditioner överensstämmer troligtvis inte med någon annans, men det är väl så det ska vara, tänker jag? Vem annars skulle den här dagen vara för, utom du själv?

God skräckjul!

23e

•december 23, 2020 • Kommentera

Jaha. Vad förväntas av den 23e december? En annars så bortglömd dag.

Jag och Flickan har traditionellt sett gjort den till vår dag, innan man jagar runt med släkten och följer etablerade normer. Under den 23e har vi käkat baconröra och bara varit själva, medan vi tittat på South Parks julspecialer, eller på House teveserien, eller på Dark Knight.

Det är väl ungefär det vi kommer göra.

Natten den 23e är ju lite magisk. När man sitter där i mörkret och allt är lugnt och stilla. Bara några timmar innan julafton börjar. Med blinkande lampor, tindrande snö (eller glittrande regnslask), och en svart himmel. Det är underbart. Då kan vad som helst hända.

Den 22a

•december 22, 2020 • Kommentera

Få se vad traditionsschemat säger att det är dags för.

Nämen! Idag blir det rimmad julskinka, från scratch (minus slaktandet, kanske). Det blir också bordsspel. Inte nysläppet av klassiska Drakborgen som jag hade hoppats på, så vi får lira remaken som kom där i början av 00-talet. Jag har kvar mitt exemplar i garderoben.

Det är ett grymt spel, så det blir säkert kul.

Vad vore julen utan en senapsindränkt köttbit som tar en halv dag att laga till? Och lite nördigt bordspel där nästan alla dör? Inte en högtid som jag skulle vilja kännas vid i alla fall!

Läst klart: Joe Abercrombie – The Trouble with Peace

•december 21, 2020 • Kommentera

Joe Abercrombie är en av mina favoritförfattare, om inte min favoritförfattare. Han ligger i alla fall där uppe med Terry Pratchett och Joe Hill som författare som jag vet kommer ge mig en fantastisk läsupplevelse.

Med det sagt så gjorde inte The Trouble with Peace mig besviken. Det är del 2 i hans senaste serie som utspelar sig i samma värld som hans First Law-böcker. Bara det gör den värd att läsas. Det kan vara bra att läsa den första boken i serien: A little hatred, men utöver det så är det rätt lugnt.

Min första bok av honom var the Heroes och den blev bättre av att inte ha läst de tidigare böckerna och jag räknar den som en av mina absoluta favoritböcker.

Så vad tyckte jag då?

Den var bra.

Jag menar, jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga? Förutom att vara brutalt rolig, vilket den är, så har den en tyngd som jag saknar i många av de författare som inspirerats av honom. Vid ett tillfälle slog den verkligen ner i djupet av magen på mig, så som hans böcker ofta gör.

Och karaktärerna?

Fantastiska.

Återigen, vad mer ska jag säga? Han får dem att verka så levande och tredimensionella. Att de flesta av dem är riktigt fyndiga gör inte saken sämre.

Avslutningsvis då?

Läs den.

Vad gör en skräckförfattare på julen?

•december 20, 2020 • Kommentera

Vilken exemplarisk fråga.

Mina jular har varit lite speciella de senaste åren på grund av olika omständigheter. Oavsett. En sak som jag insett av att tvingas anpassa mig är att julen, för mig i alla fall, är någonting mer än alla delarna. Det spelar inte så stor roll, bara jag får vara ifred och fira som jag vill. Då är det en bra jul.

Men jag har lite grejer som jag brukar försöka få till, med omväxlande framgång. Det kanske inte är logiskt för många andra än mig själv, men det här är det som jag försöker få till, om det går, annars får det vara. Eftersom jag diggar listor så kommer det en behändig liten lista här, om du vill få lite inspiration:

Innan julafton:

  • Spela Fable 2
    – Bara prologen, som är som en jävla julsaga.
  • Titta på julfilmer
    – Några läskiga och några mindre läskiga.
  • Spela Icewind Dale 2
    – Det är ett juligt spel.

Den 22a:

  • Käka julskinka
    – Flickan lagar den från scratch. Jag äter mest.

Den 23e:

  • Titta på South Park
    – En DVD med deras julklassiker. Så bra.
  • Äta baconröra
    – En kvarleva från en tid när det var lyx att kunna laga mat själv under julen.
  • Spela bordsspel
    – Oftast Drakborgen, nyversionen som kom där i början av 00-talet. Jag var med och kickstartade det nya släppet av originalversionen. Hoppas den hinner komma innan den 23e.

Julafton:

  • Käka rabarberpinnar
    – Från när jag firade jul uppe i Norrlands inland.
  • Käka tomtegröt
    – Världens godaste! Men tar en jävla evighet att göra.
  • Titta på Kalle
    – Så klart!
  • Öppna en massa paket!
    – Mer! Ge mig mer!
  • Gå ut efter julfirandet med min bror
    – Så jag också kan fira med alla mina goda vänner som hatar julen.
  • Spela Sonic spinball
    – Jag och min bror brukar spela det här. Någon gång kommer vi att klara det.

Mellandagarna:

  • Läsa Hogfather
    – Den börjar jag oftast med lite tidigare än mellandagarna, men blir väl klar här. Det är ett av Terry Pratchetts mästerverk. Det är inte jul förrän jag öppnar den.
  • Bygga ett spel i Bitsy
    – En liten behändig spelmotor som man kan bygga ett spel på typ en vecka. Lagom storlek och engagemang för mig under den här perioden.

Nyårsafton:

  • Käka trerätters på nyårsafton
    – Vi brukar köpa med oss från lokala saluhallen. Good stuff.
  • Dricka Pommac och skumpa
    – Skumpa smakar skit, med vissa undantag. Så jag drygar gärna ut med lite underbar Pommac. Så länge någon annan smäller korken.
  • Titta på Netflix på programmet om gamla leksaker.
    – Sjukt bra program.

Läst klart: Jim C. Hines – Terminal Alliance

•december 18, 2020 • Kommentera

Terminal Alliance är en rolig bok som utspelar sig i rymden där ett par vaktmästare på ett rymdskepp tvingas ta kommando över skeppet när resten av besättningen blir till zombies. Det är helt spårat och har en sådan där humor som driver med mänskligheten i sig själv på ett sätt som Terry Pratchett brukade göra. Jag diggar det, så klart.

Så vad tyckte jag då?

Bra, rolig bok. Jag har väl egentligen inte så mycket mer att säga. Handlingen var lite förvirrande i början och lite seg, men efter ett tag så kickade det igång.

Och karaktärerna?

De spelade av varandra rätt bra och var intressanta på olika sätt. Ett par av utomjordingarna var lite underliga, men utöver det så var det roliga karaktärer att följa. De utvecklas väl inte så jättemycket under bokens gång, men det är inte alltid nödvändigt.

Avslutningsvis då?

En rolig scifibok i samma ven som Pratchett. Du borde överväga att läsa den.