Jag läste Jacksons Ödesmark för ett tag sen och tyckte den var bra, så jag köpte Silvervägen också. Det är aldrig fel med lite norrländskt vemod. Även om deckare vanligtvis inte riktigt är min grej.
Silvervägen handlar om en gymnasielärare som varje sommar åker längs Silvervägen om nätterna för att leta efter som dotter som försvann tre år tidigare. Samtidigt flyttar en ung tjej ut till en främmande man mitt ute i skogen tillsammans med sin stökiga mamma.
Så vad tyckte jag då?
Jag tyckte boken var bra. Kort och koncist, precis som Ödemark. Gillade nog den här bättre än Ödemark, faktiskt. Karaktärerna var bättre i den här. Man verkligen led med dem.
Sen tycker jag att det är kul att läsa om miljöer som jag känner igen. Det finns ett stort hål som gymnasieläraren åker till där han står och funderar på allt möjligt. Det påminner starkt om en liknande plats, med snarlikt namn, också där i krokarna längs silvervägen.
Där brukar jag också stå ibland.
Och fundera.
Och karaktärerna?
De var riktigt bra. Jag gillade gymnasieläraren, han var trasig, men driven. Sen var den unga tjejen väldigt relaterbar också. Jag hejade på alla karaktärerna genom hela boken.
Bikaraktärerna var intressanta också. Även de som var åt det mörkare hållet kändes ändå realistiska, med motiv, även om de kanske inte var de bästa alla gångerna.
Men jag tyckte det var ett bra persongalleri.
Avslutningsvis då?
En riktigt bra bok. Jag tyckte den här var bättre än Ödemark, men båda är bra.